Att resa med små är inte det lättaste som finns och det går välldigt sällan som planerat. Det har jag lärt mig av alla dessa gånger som man har åkt till Västerås. Man planerar först att man ska diska och städa och sen åka så fort Micke har slutat, men under dagens gång så ändras planerna gång på gång. Den här gången grusades våra planer av en fröken Ella som var alldeles otröstlig och inte ville sova på hela dagen. Så när micke ko hem så var det knapt färdig packat. Två timmar senare så satt vi i bilen hungriga och utslitna, räddaren i nöden blev ju självklart MC Donalds!
I samma ögonblik som maten är uppäten så slutar nästan alltid all form av stress barnen somnar på sina platser och ma själv kan bara sitta och slappna av i tystnaden och den fina utsikten.

Man känner sig nästan alltid utmattad och trött dagen efter en längre resa men då är det skönt att ha särföräldrar att luta sig lite mot för att få stöd.