En mammas bekännelse

Jag har svårt att älska min son när "allt" han gör är att skrika bråka och förstöra. Det tar flera timmar att få på honom kläderna och det slutar oftast med att jag gör det ändå.
Han hittar på hyss som oftast går ut på att kladda ner eller riva ut saker och självklart äta! När det nästan alltid är bråk, upprensning efter hyss eller gråt så har jag svårt att ta honom till mig. Det känns som jag bara vill få dagarna att gå så han kan gå in på sitt rum för natten.
Att gå ut och leka med honom i parken påbörjar vi varje dag men när det tar två timmar tills han har fått på sig termo byxorna och har resten kvar så brukar det oftast vara dags för mat. Min energi är slut jag orkar inte mer!
Jag vill ge upp men jag kan inte ge upp på den underbara glada killen som finns där inne bland all iska som jag ser i hans ögon.

Självklart har vi våra bra stunder där allting är frid och fröjd men det inträffar mer och mer sällan.

Missförstå mig nu rätt jag älskar min son mer än allting men alla ständiga bråk med honom gör det svårt.






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0